abjekt tala

Här ordsätter jag fragment av den översatta, avlyssnade, genomlevda och levrade rösten från platsen mellan, från det trinitäras terräng. Området mellan subjektets inhägnad och objektets bårhus.
Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.




She hungered for a different story - one to respell the world she knew




Fotnavlad

Fotnavlad
What we seek is love itself, revealed now and again in human form, but pushing us beyond our humanity into animal instinct and god-like success. There is no love that does not pierce the hands and feet... Jeanette Winterson. Love, the deadly wound from which my life slowly bleeds, there I am preserved ...Birgitta Trotzig

torsdag 10 februari 2022

sufi bröstande

Sadr ad-din Qunawis grav i Konya, Turkiet

Mot slutet av 1980-talet besökte jag ett antal gravar i Konya. Jag höll på att följa en vag främmande sufisk vittring, som samtidigt repellerade och attraherade mig; så ordrikt, så skäggigt och så hanligt.

Jag hade besökt både Rumis och Sem av Tabrizs viloplatser och i den sena, heta eftermiddagen kom jag fram till Sadr ad-din Qunawis grav. Den var tillbommad och höll på att renoveras. Jag satte mig på en bänk utanför och tänkte att jag är fucking skruvad som ränner runt i Turkiet med sniffande, fladdrande näsborrar. Just då kom två unga pojkar i skolkostym och satte sig på bänken mittemot. Den ene pojken tog fram ett stort brunt rektangulärt kuvert och drog fram ett glansigt papper. De lutade samman sina huvuden och såg på det. Sen reste de sig, kastade kuvert och papper i en papperskorg och gick därifrån. När de hade gått kunde jag inte låta bli att titta på vad de hade kastat. Det glansiga pappret var en röntgenbild av en bröstkorg. Jag tydde det som ett tecken, ett meddelande jag inte riktigt förstod.

Alltid främst kroppens förflyttningar och inträffade händelser, därefter uppstöttande inläsning.
Jag läste att Sadr ad-din Qunawi, ses som den tredje polen mellan Rumi, kärlekens pol och Ibn 'Arabi, kunskapens pol. Och att han ofta ska ha upprepat: 

Jag har smakat mjölken från två mödrars bröst.


En av de få verser som tillskrivits Qunawi:

Vägen till sammansmältning är inte vad vi föreställt oss;
Själens värld är inte vad vi trodde.
Källan från vilken Khidr drack livets vatten
Är i vårt eget hem, men vi har begravt det.


Idag tänker jag på röntgenbilden av bröstkorgen, på dess bröstben, sternum: Vilken utmärkt plats för ett tredje bröst att rotslingra sig runt, mitt i skärningspunkten mellan kärleken och kunskapen.


trebröstad galjonsfigur


Sadr ad-din Qunawi, 1209 - 1274, var en av de mest inflytelserika tänkarna inom mystisk eller sufisk filosofi.

Khidr "den gröne", i olika islamiska och icke-islamiska traditioner beskrivs Khidr som en budbärare, profet, en utvald... Väktare över livets vatten, den som lär ut hemlig kunskap, den som hjälper nödställda och en följeslagare till dem som saknar en mentor eller andlig lärare.


Dessutom sägs hen kunna anta rävgestalt... kanske Khidr är oändligt hamnskiftande, skepnadsskiftande...








 

1 kommentar:

  1. En sorts Khidr ordande:
    Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen
    Fri från den kvävande virveln sjunker
    resenären mot morgonens gröna zon.
    Tingen flammar upp. Han förnimmer – i dallrande lärkans
    position – de mäktiga trädrotsystemens
    underjordiskt svängande lampor. Men ovan jord
    står – i tropiskt flöde – grönskan, med
    lyftade armar, lyssnande
    till rytmen från ett osynligt pumpverk. Och han
    sjunker mot sommaren, firas ned
    i dess blänkande krater, ned
    genom schakt av grönfuktiga åldrar
    skälvande under solturbinen. Så hejdas
    denna lodräta färd genom ögonblicket och vingarna breddas
    till fiskgjusens vila över ett strömmande vatten.
    Bronsålderslurens
    fredlösa ton
    hänger över det bottenlösa.
    I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen
    som handen griper en solvarm sten.
    Resenären står under trädet. Skall,
    efter störtningen genom dödens virvel,
    ett stort ljus vecklas ut över hans huvud?
    (Tomas Tranströmer)

    SvaraRadera