mersten

Fortsätter att hoppa runt på ikastade ordstenar...

levnadsformade
utsöndrade
uppstötta
utdrivna
svettlackande
glittrande
skatter i ordmordstid
glattar ur
begreppshänders beslag
ikastar sig

Vénus Khoury-Ghata:

Stenarnas medkänsla

Orden bådade samman vind på den tiden
det vet jag nu
förutom småsten fanns det månar
men inga lampor
stjärnorna föddes senare ur en dust
mellan två flintor

...

vind men inga gator
den första mänskan bar en sten om halsen

Hon ingick avtal med det första trädet

...

Orden är tårar av sten
nycklar till begynnelsens portar
de muttrade i grottorna
lånade stormen sitt dån
sin tystnad åt brödet
som levande stoppats i ugn