abjekt tala

Här ordsätter jag fragment av den översatta, avlyssnade, genomlevda och levrade rösten från platsen mellan, från det trinitäras terräng. Området mellan subjektets inhägnad och objektets bårhus.
Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.




She hungered for a different story - one to respell the world she knew




Fotnavlad

Fotnavlad
What we seek is love itself, revealed now and again in human form, but pushing us beyond our humanity into animal instinct and god-like success. There is no love that does not pierce the hands and feet... Jeanette Winterson. Love, the deadly wound from which my life slowly bleeds, there I am preserved ...Birgitta Trotzig

söndag 6 mars 2011

There comes a time when we need a certain call



En helg av indragande till kärna och rörelsefåra: We are the world - till minne av Stina Sundberg, Feministiskt initiativs talesperson och hela sitt liv aktiv inom kvinnorörelsen... There comes a time when we need a certain call...

till avkulturalisering, till insikt som möjliggör utsikt, till avbokstafiering, till vidöppen blick som synar, snittar alla kejsarkläder, till mångögad kropp, till återlemmad existens där tanke, känsla, sinnen samleker med det mer än mänskliga...

Hos noen er ordet kommet sa langt utenfor kropp
og berøring.
Det har mistet jordfeste, blitt et fremmendlegeme
langt borte.
Midt i alt som sies, sies intet. Intet virkeligt. Inget
Selv.
I begynnelsen er kroppen.
Mer og mer blir ordet.
Ordet kan bli veien til Mer, løfte kroppen in til seg
og gi den lys.
Men det kan også bli veien til Mindre. Mindre hel-
het, mindre nærhet.
Noen gir opp kroppen og satser alt på ordene.
Intet puster lenger.
Noer gir opp ordene og satser alt på de andres ord.
Sier ikke seg selv.
Noen må puste seg selv nær en annen, før det fulle
ordet kan frigjøres.
De må gå tilbake til tiden før ordet for å gjenfinne
ordet.
Helheten må hentes langt inne. (Wera Sæter)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar