Positionering i förvärvslivet

Officiellt blev jag bibliotekarie 2001, men den första formeringen skedde redan 45 år tidigare när min dåvarande klasslärare och bibliotekarie öppnade de första bokdörrarna ut mot det möjligas terräng.

En frusen bild från då. Läraren säger: Idag ska samtliga gå till biblioteket. En efter en reser sig mina klasskamrater upp och rör sig mot dörren. Jag är förvirrad och tänker men hur kan de veta att det är just dom det gäller… jag tror nämligen att samtliga betyder några få, några utvalda… skammen i att inte förstå, misstanken om att inte tillhöra de utvalda...
Jag blev bibliotekarie dels för att jag tidigt lärde mig att i böcker kunde jag lära mig både ords mångbetydelser och att hitta språk/berättelser för att försöka förstå både mig själv, andra människor och min omvärld och dels för att jag vill öppna dörrar, vidga det möjligas domän, skapa värld:

Mitt språks gränser är min världs gränser.
(Wittgenstein)


Utsprungen ur arbetarklassens kärna, mina farföräldrar var statare o mina föräldrar fabriks- och trädgårdsarbetare, har jag erfarenhetskunskap av hur ordfattigdom underlättar att du blir ordsatt av andra, satt på plats, utanför placeras.
Språket/berättelsen skapar inte den materiella verkligheten men väl dess betydelsehinna.
Jag blev bibliotekarie för att jag ganska sent, på allvar förstod, att jag bara kan arbeta med något som direkt eller indirekt befrämjar människans fantasi och meningsskapande förmåga.
Jag ser biblioteket som alstrande möjlighetsrum. Mellanrums platser där olika kunskapsanspråk, verklighetsbilder och människosyner uppstår, interagerar och förändras:


Fantasies are carefully deployed in the hushed library, with its columns of books, with its titles aligned on shelves to form a tight enclosure, but within confines that also liberate impossible worlds. . . . The imaginary is not formed in opposition to reality as its denial or compensation; it grows among signs, from book to book, in the interstice of repetitions and commentaries; it is born and takes shape in the interval between books. It is a phenomenon of the library (Foucault 1977).


Mellan författaren, boken och läsaren, vi och dom, akademin och ”folket”, subjektet och objektet, fakta och fantasi, vuxna och barn… där och, där mellan - blir platsen för mötet, för uppkomsten av något tredje…