återkomst, åtkomst - att komma full cirkel

"Du ska inte längta efter en fulländad lära, utan att fullända dig själv.
Gudomen finns i dig inte i begrepp och böcker."

Att komma fullcirkel.

För en tid sedan hade vi ett möte på Helsingborgs bibliotek. Från hyllorna skulle vi plocka med oss en bok som hade betytt mycket för oss. Jag valde självfallet Herman Hesses Glaspärlespelet. Den satt jag och läste i som tonåring, just på Helsingborgs bibliotek, när jag avvek från lektionerna på gymnasiet. Ett citat från inledningen till Glaspärlespelet har cirkulärt återkommit genom åren och bildat en sorts spiraliserande verksamt verklighetsverktyg:

"... inget undandrar sig lättare en framställning i ord och ingenting är ändå nödvändigare att framställa för människorna, än vissa ting, vilkas existens varken kan bevisas eller är sannolik, men vilka just därigenom att fromma och samvetsgranna människor i viss mån behandlar dem som faktiskt existerande förs ett steg närmare varat och möjligheten att ta gestalt."

"Nothing is harder yet nothing is more necessary, than to speak of certain things whose existence is neither demonstrable nor probable. The very fact that serious and conscientious humans treat them as existing things brings them a step closer to existence and to the possibility of being born."

På mötet öppnade jag boken och ut faller en handskriven lapp med texten:

Jag är full av tillförsikt om
oändligt av mod

Jag tänker att fromhet inte är ett av mina framträdande karaktärsdrag, däremot besitter jag ett samvetsgrant tålamod, och jag tål, jag uthärdar de förödande och förhärligande konsekvenserna av att ha modet, att slå hjärta mot hjärta med varat.

2015 hade jag som bibliotekarie möjlighet att engagera en modig man. Han sjöng bland annat sin låt Glaspärlespelet.

Nyligen läste jag för första gången en betraktelse av Herman Hesse med namnet Hemligheter från 1947. Betraktelsen avslutas med en liten saga av bröderna Grimm:

En föräldralös flicka satt vid stadsmuren och spann; då fick hon se en groda komma fram ur en öppning nedtill på muren. Rask bredde hon ut sin blåa sidenhalsduk bredvid sig, en sådan som grodorna tycker så mycket om och som är det enda de vill krypa upp på. Så snart grodan fick syn på halsduken, vände den om, kom tillbaka bärande på en liten guldkrona, lade ner den och kröp sedan bort igen. Flickan tog upp kronan, den glittrade och var av den finaste guldtråd.
Det dröjde inte länge förrän grodan kom fram en gång till: men när den inte såg kronan längre, kröp den tillbaka och stötte av sorg sitt lilla huvud mot muren så länge krafterna varade, ända tills den låg där död. Om flickan hade låtit kronan ligga, så skulle nog grodan ha hämtat fram ännu flera av sina skatter ur hålet i muren.

tåla mod...
sam veta...

Döfött kunskapande

om kunskapandet lider bokstavsdöden och inte iscensätts i pågående liv, i erfarande omvandlingar till vishet, utvecklas akademens och vi transformeras till akadementorer...

Bild: Orozco

Bildfyndlingen hämtad ur den tunna men innehållsstinna volymen, PSYCHE SPEAKS, A Jungian Approach to Self and World av Russell Arthur Lockhart

"... the psyche is the best library because it is alive with what has been (the Song of Memory) and pregnant with the future (the Song of the Muses)"

Jordtagningsplats

En av mina jordtagningsplatser i mitten av 1980-talet.
Afrodisias, Turkiet.
Bilderna från 1964, Ara Güler

Life was taking its vengeance on me, and that vengeance consisted merely in coming back, nothing more. Every case of madness involves something coming back. People who are possessed are not possessed by something that just comes but instead by something that comes back. Sometimes life comes back. If in me everything crumbled before that power, it is not because that power was itself necessary an overwhelming one: it in fact had only to come, since it had already become too full-flowing a force to be controlled or contained - when it appeared it overran everything. And then, like after a flood, there floated a wardrobe, a person, a loose window, three suitcases.
And that seemed like Hell to me, that destruction of layers and layers of human archaeology.

Clarice Lispector

språkande, sprakande ordhöljen

tonen i det skrivna…

språkets sånglinjer genom orden

Som tysta ljud går segel efter segel.
Men nattens kupa står
och lika öppet står det vida hav
och alla dagar släcker sig i morgonljusning.
Som ett ej slocknat
slår en livsvarm doft
genom mina lemmar
och min hand är full av tavlor att läsa
och nya hjärtan brinner.

Ur Solgrönt

Pågående stygnling

Baba Jaga mytens eldfyllda kranium glöder inunder 
palimpsest

bildformen samgestaltar ord

Några av dem:

A Geology Lesson

Here, the sea strains to climb up on the land

and the tree blows dust in a single direction.

The trees bend themselves all one way

and volcanoes explode often

Why is this? Many years back

a woman of strong purpose

passed through this section

and everything else tried to follow

- Judy Grahn

ON my volcano grows the grass,—

A meditative spot,

An area for a bird to choose

Would be the general thought.

How red the fire reeks below,

How insecure the sod—

Did I disclose, would populate

With awe my solitude.

- Emily Dickinson


Stranger still are waters charged with power
to change men's minds as well as bodies.
- Ovid, Metamorphoses

HÄNDANDE HÄNDER

Händanden kallar jag de rituella kunskapande danssammanhangen jag då och då kallar in till. Officiellt befinner de sig ibland i skuggan av benämningen "kurs". Självfallet finns det traditionellt kursinnehåll att plocka med sig och bli inspirerad av, såsom olika övningar, koreografier, texter m.m., men det är erfarandet i den härvaro som vi utvecklar tillsammans, som är själva händandet.

Till hösten blir det två händanden i Malmö.

Abjektal dans, söndagen den 20/10 Sensus lokal i Malmö, 10 -16. Då kommer vi att dansa myten om Hulupputrädet och den 15/12 10-16 följer Inannas nedstigning.

Eurydikar

Hilda Doolittles Eurydike:    
                

VII

At least I have the flowers of myself,
and my thoughts, no god
can take that;
I have the fervour of myself for a presence
and my own spirit for light;

and my spirit with its loss
knows this;
though small against the black,
small against the formless rocks,
hell must break Before I am lost;

before I am lost
hell must open like a red rose
for the dead to pass.

Drömmarens huvud Lars Widenfalk


Stenspråket som bara hörs i tillstånd utan förståelsefixering
...

GREPPAR ordsten: att överföra till kroppens rörelser

Jag stod framför ett tempel, och inifrån hörde jag en bön. När jag lyssnade mer uppmärksamt kunde jag höra flera röster. Jag tittade in i templet, men såg bara en enda munk sitta där och be. Ur hans kropp kom flera röster. Efter ett andetag rullades åter en djup röst ut som en matta, på vilken andra röster sedan kunde framträda. Han fick röster att röra sig ut ur honom, för att ge klangkroppar åt de berättare som inte hade några egna. I munkens röst kunde till exempel de döda, som inte har några egna resonanskroppar, göra sig hörda.

Efter denna händelse försökte jag själv framställa en röstmatta. Det lyckades inte helt, men för första gången hörde jag medvetet ett antal sidoröster, som sjunger med när jag pratar. Jag började ge akt på sidorösterna när jag talade. Berättandet var inte längre en ersättning för lyssnandet, snarare uppstod berättelsen genom lyssnandet.

Kanske är det örat som är berättelsens organ och inte munnen. Varför skulle annars giftet hällas i Hamlets fars öra och inte i hans mun?

ur
Talisman
Förvandlingar
av Yoko Tawada

TÄNKER:
mångögdadad hud och hjärtats fyrkammrade öra
möjligheten att ögonhöra
stenfågels vingsus

ÖGONFALLER på anteckningslapp:

Chorus of Stones (Nelly Sachs)

When someone lifts us
He lifts in his hand millions of
memories
Which do not dissolve in blood
...

Att stygna

De mest komplexa inseendena och de mest kunskapande utblickarna, erfordrar de mest infantiliserade uttrycken...


I mina stygnlingar,
i twistsömmens trestygnskorgar ligger meningsormarna, spiral över spiral över...

En sorts Hera, en sorts kvinnlig krigare från mitten av 1980-talet



"Och vad krävs för att Medusas hals skall bli litteraturens källa?"

Under den senaste resan till Olympos 2014 stygnade jag färdigt en av mina MEdusiska.

För en tid sedan hittade jag senaste årens absoluta favoritbok, VATTEN, GÅSHUD lånad på bibliotek. Jag trodde jag förlagt den på tåg. Nu ersatt och den är därmed min att dra fler ordtrådar ur för att stygna samman ännu en mening på min version av myten om Medusa. Ett myteri inom myten.

"Och vad krävs för att Medusas hals skall bli litteraturens källa?"

På försättsbladet antecknar jag:

"En Medusa är en genomskinlig kropp med en blomma till hjärta."
Tove Jansson

Eldtungors språkande

Påminns idag om att lyssna till eldtungors språkande.
Filmsnutten är från det senaste besöket i Olympos med det eldflämtande berget. Chimärans hemvist i sydvästra Turkiet.

Och jag börjar kunskapa som en hoppande eldstunga med att dansa till "Heaven in this hell" med Orianthi, titeln - en sorts uppdragsbeskrivning på min mission: att tränga undan så mycket värklighet jag kan med Verklighet... FLAME

Låten inleds med ngr rader ur Henry Purcells Älvdrottningen från 1692 och som bygger på Shakespeares "En midsommarnattsdröm".

If love's a Sweet Passion, why does it torment?

If a Bitter, oh tell me, whence comes my content?

Since I suffer with pleasure, why should I complain,

Or grieve at my Fate, when I know 'tis in vain?

Yet so pleasing the Pain is so soft as the Dart,

That at once it both wounds me and tickles my Heart

I press her Hand gently, look Languishing down,

And by Passionate Silence I make my love known.

But oh! How I'm Blest when so kind she does prove,

By some willing mistake to discover her Love.

When in striving to hide, she reveals her FLAME,

And in our Eyes tell each other what neither dares Name.

Kunskapande hopp till en dikt av Susan Hawthorne:

The language in my tongue

My tongue has blossomed in my mouth

It is filled with language

It spreads like a big red balloon

With language caught inside

A language that can’t distinguish one thing from another

A language that does not care for past or future

A language tense with the present

The language in my tongue dissolves all history

It dissolves all expectation of the future

The language in my tongue is a big red balloon

There’s a language in my body too

A language in the arch of my back

A language in the froth from my mouth

A language in my clenched fist

A language in the cry from my lungs

There’s a language in my bleeding tongue

The language in my body and in my tongue

is the language they spoke in Delphi.

The language of the seizure that dispels time,

that defies death, that returns the orator

to the world of light, that single point that

draws me back from the inertia, the gravity

field of a hole so black, nothing exists

and nothing matters

Hämtar den sprakande språkligheten jag delade ut som välkommande gest till deltagarna i den rituella dansresan till Turkiet 2010, Livsresan - myt, dröm och rituell dans:

And all shall be well
When the tongues of flame
are in-folded
Into the crowned
knot of fire
And the fire and
the rose are one

"...the crowned knot of fire..." - med den ordbilden på tungan börjar jag skissera turerna för årets rituella danshändande på Kvinnohöjden: Baba Yaga och Vasilisa.

Fixbild: Vasilisa som skyndar genom den täta, mörka skogen  med ett kranium i sina händer.
Ur ögonhålorna flammar elden hon fått genom att rätt tjäna hon som bor längst in...

medusiac fore-language

"She alone dares and wishes to know from within, where she, the outcast, has never ceased to hear the resonance of fore-language. She lets the other language speak - the language of 1.000 tongues which knows neither enclosure nor Death. To Life she refuses nothing. Her language does not contain, it carries; it does not hold back, it makes possible."

Hélène Cixous, The Laugh of the Medusa

I've got a memory a thousand years old
And I know secrets I've never been told
And I've got jewels I haven't found
And they'll return me to the ground
...

And I'm a siren; I'll wreck you on my shores
And I'm godiva; I'll call you back for more
And I'm medusa; and I'm your favourite doll
And I'm a georgia o'keefe
Hanging on your wall

“Poetry is just the evidence of life. If your life is burning well, poetry is just the ash.”

Rubriken ett Leonard Cohen citat.
I fredags var det vernissage på HDs Vår salong. Jag har med tre verk,
tre stygnlingar:
Eurydike lag/r/ad 1, 2, 3.
Tittade in snabbt.
Tycker inte om betraktande situationer.
Tycker om bemaktande händanden.

Skapandet sker i en triangulär kuvös där vinklarna kan benämnas
innehåll, process, form.
Vad som sen blir resultatet, är med Cohens ord, aska.
En aska som kan dölja en glöd som flammar upp genom vad som sker
i den som ser, inte enbart tittar på det utställda.
Då fortlöper trådarna, tentaklar utåt.

Tänker på den pulserande värmen från stygnlingarnas baksida när jag sitter och syr.
Händer i händande.
Handfasta.
I takt fästa.
Genomsläppliga.
Ikoner.

The political art of living. The spiritual art of being alive.

Uppdaterat med bilder från
MONICA SJÖÖ, DEN STORA KOSMISKA MODERN

13.5 – 15.10 2023 Moderna Museet, STOCKHOLM

2013

Alla dessa försystrars ordhandlingar som ekar genom kroppen och blandas med erfarande. 

All denna textmassa som måste formas. 

En avgjutning av ett ombildande...

Monica Sjöö och Barbara Mor:

The only meaningful political direction left now is synonymous with the only spiritual direction left now:

towards the conscious re-fusion of the spirit and the flesh.

We must remember the chemical connections between our cells and the stars, between the beginning and now. We must remember and reactivate the primal consciousness of oneness between all living things…

Amazon Warrior Women 1999

 

At the edge

"That shoreline where the island of knowing meets the unfathomable sea of our own being is the landscape of myth."

"At the edge of consciousness, there are no explanations; there are only invocations of myth."

The edge, the dancing ground for what William Irwin Thompson coined wissenkunst, or knowledge-art.

KONSTKUNSKAPANDE

"

FRUKT ... SAMT

Med händer känsliga för grönt

Marie Cerminova (aka: Toyen)

Paravent 1966

"Med vilken rätt sätter vi oss över alla sinnen och säger... att det är abstraktionen som gäller?"

Jag är fortfarande skyldig mina drömmar mitt liv...

Baba Yaga rituell dans

crone-logically (Mary Daly)... haggologiskt... kärringlogiskt
MYTeri
mot maskulinistiska myter om varandet, människan, naturen/kulturen...

Visst möts vi på Kvinnohöjden 30 juni–3 juli (sön–ons)?:

BABA YAGA OCH VASILISA – RITUELL DANS SOM FEMINISTISK KROPPSPOLITIK
Utifrån myt- och sagocirklarna runt häxan Baba Yaga och hjältinnan Vasilisa ska vi utöva MYTERI: Vi ska spräcka nuets uppblåsta patriarkala myter som begränsar våra liv, vårt kunskapande och vår lust. Den rituella dansen är en form av cirkeldans som kombinerar gemensamma rörelser och enskild improvisation. Den förbereds genom berättande, bildskapande och rörelseövningar. Dansen ger var och en möjlighet att med fötterna i det gemensamma, komma i kreativ kontakt med, och ge sitt unika uttryck av de teman MYTERIET lyft fram.

http://www.kvinnohojden.se/kurser/

metRamorf

"... och utspridda vågar
som stjärnor runt fötterna
där kommer solen
vattnet är grönt, vatten är möjlighet
utan skuggor, utan svar, utan någon
jag är fiskerskan
kompassen i magen
riktar mig mot mitt öde
tomhänt
det fulla livet..."

Fullfjädrad fågel

Det är aldrig försent att bli flicka för att sedan FULLVUXNA och låta det vackra flöda över ...

Målning: Karena A. Karras

Music daimoness: Lisa Ekdahl
Främmande fågel

Den flickan är en främmande fågel
Som fallen från skyarna, född på en annan planet.
Den flickan är en främmande fågel
Hon bär en sorg i sitt leende och en välbevarad hemlighet

Och hon vet vad hon vet
Hon vet att bevara sin hemlighet
För hon vet att den som vet får betala med ensamhet

Himmelen kan öppna sig, regn kan falla ner
Hon kan dansa i ett solregn på en plats där ingen ser
Hon kan finna allt det enkla på en plats hon själv valt ut

Men då hon möter andras blickar tar det vackra alltid slut

Den flickan hon är vaken om natten
Natten är dyrbar för då är hon ensam och stark
Hon knackar på hos sig själv då
Om dörren är öppen och olåst mot obeträdd mark

Hon ler för sig själv så liderligt och vänt
Och hon går in i nånting
Folk skulle påstå att, att hon drömt

Men inget kan vara verkligare, inget mera sant
Det finns en plats där inte alla måste tänka likadant
Och hon kan finna allt det enkla på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar tar det vackra alltid slut

Den flickan är en främmande fågel.
Vingklippt och sårad men omöjlig att bura in

Den flickan är en främmande fågel.
Hon sjunger bara den sång hon kan kalla sin.

Och det va som hon flög
Mot en rutas fönsterglas
Slagen föll hon ner i sin egen världs extas

Men inget kan vara verkligare, inget mera sant
Det finns en plats där inte alla måste tänka likadant.
Och hon kan finna allt det enkla på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar tar det vackra alltid slut

Himmelen kan öppna sig, regn kan falla ner
Hon kan dansa i ett solregn på en plats där ingen ser
Hon kan finna allt det enkla på en plats hon själv valt ut

Men då hon möter andras blickar tar det vackra alltid slut

Den flickan är främmande fågel

KATABASIS ANABASIS

TIDINGS in one of the stitched-in mirror voices...

Eurydice

R a c h e l B l a u D u P l e s s i s

1.
Since the narcissus bud, eye of a bird,
of a girl,
almond shaped eye,

when not yet open,
smells more of its
rich flower
than
when it has opened,

she desires never to be opened.

a hidden bird     mistaken
for a leaf on a young tree.


2.

She will lie naked where sea touches sand;
her own body
the border; the edge
dividing ocean and land
against itself; but of one body.

And tides come over her.
Then she will be turned
into a smooth stone
salt white as an egg,
shiny as an eye.

She will turn
over and over on herself,
body balancing ocean and land,
throwing the stone

down

a deeper and deeper well.

3.
Back arched like a bow
lips like arrows stinging.

And then you wet me with your tongue.

This is my fragrance.
You say
honey tastes sour
after.

You sing to me
that I am a fresh pool


4.
Where is the bird?
fallen from flying

Where is the arrow?
hard in the wound

Where is the stone?

Songs are his,
melody like a great linked chain.
Touch is his,
outlining the edge of my dance.

I cannot find my center
I cannot find my path.
Now he can make me open, shut and open

Now I have lost myself.


5.
Silent I sit in the garden
Silent I go forth

Flower or meadow
where is there meaning

I pass through the meadow


6.
Her deepest desire was to pierce herself.
     the snake her head
     the snake her hair
     the snake her arm
     the snake her ribs
     the snake her foot

into crevices between rock faces
under Surfaces
under flowers
under Earth.


7.
I went into the fissure.
The dark rock opened.
I faced away from the shining Point
of earth-green light.

This is stone
opening,
the uneven, moist, hard surface,
rock-littered path,
jagged,
catching myself.

Hard Cave
I have entered.

This is stone
deeper
than I ever was.

8.
I see rocks made by the slow dripping of water
I see an underground pool, thick as a black mirror
I see a spring at the source.

9.

He has entered the dark
behind me

He wants to bring me back to the light

He wants to retrace the steps of my journey.

No.

I am turning.

I am going deeper
into the living Cave.


10.
In the Cave I am a rope held out to myself
silver and gleaming in the labyrinth.
I know the center of the cave.

In the Cave
I am a vein of silver in the rock.

In the Cave
I am an ancient plant
putting forth thin white root threads.
I can make the rock crumble into rich earth.

In the Cave
I am matted, woven roots.



11.
She will take shape and sprout
a soft light far from the Surface
pushing outward, of her own Power
   stalk, ladder of climbing cells
   root, filling the corridors of rock
   flower, breaking the earth, fragrant, opening

   seeds of Eurydice

She will brood and be born

girl of her own mother

mother of the labyrinth

daughter

pushing the child herself outward

   great head, the cave large inside it

   great limbs of a giant woman 
   great cunt, fragrant, opening

   seeds of Eurydice

1973-74