dagsordling 1

Omger mig, omläser, omrör mig varje dag bland/i alla mina ordlingar; jäsande understrukna meningar, lösbladsanteckningar, dag- och nattböcker etc. som jag livger mig av...en sorts daglig "hela havet stormar" allvarsskrattig lek. Alla ordlingar kommer kanske inte att bli infogad text utan stannar i hoppet från plinten till det hängande repet...
Som en hyllning till det kanske inte infogade, tänkte jag under rubriken dagsordling dela något av vad jag tuggat i mig till frukost, badat i, tränat till eller drömt genom...dessa ordlingar av valfrändskapande ordorganismer.
Rader att så egna erfarenheter i...

Ur I gränsland, Essäer om kvinnliga författarskap av Eva Adolfsson från 1991, återläser jag:
Birgitta Trotzig: I kärleken den dödliga skadan.
De kursiverade avsnitten är mina marginalanteckningar. Jag föredrar att lägga mig i, beblanda mig med andras texter inte skriva om - objektgöra. (En dag ska jag skapa en regenereringsavdelning i ett bibliotek, en fortsatt skapelseplats där återlösning av texter, marginalantecknande, eget fortsatt skapande utifrån det lästa, avlyssnande och sedda kan ske och delas...)

klyftan mellan det hungrande jaget och världen
skrivleva detta begär genom klyftan, klyvnaden

... bilder av statyer, där ytan spricker upp...Ur drömsynen växer upproret: hon slänger kasperdockan i golvet, ser i spegeln en rasandes ansikte - vilda ögon, det mörka håret ringlande som ormtungor kring ansiktet, ser kasperdockan: ansiktet hade fått en spricka tvärsöver. Och just där, i ytorna som rämnar, i bilden av den rasande i spegeln och sprickan i dockans ansikte, börjar kvinnors skapande... den hotfulla kvinnlighet där liv förblandas med död, den groteska kropp som inte vet individens gränser, som spricker upp och öppnar sig ut mot de gemensamma landskapen...

Minns uppgift: Skriv en berättelse utifrån ordet krackelera.
KRACKELERA
Ur de rämnande bokstäverna rinner bilderna upp. Torremolinos 1973. Skoningslöst brännande augustisol över charterhotellets tak. I en rödvitrandig solstol sitter jag hopkurad i en volangprydd, illgrön nylonnegligé. Negligén är mammas. Det är en present från mig.
Jag gav henne alltid flärd: Morgontofflor med ljusblå svandun. Odlade pärlor från Japan. Senkomna sulor till henne som överlevt finska vinterkriget utan skor.
Mitt hår ser ut som ett näste av trådiga prinskorvar. (Permanent och en natts papeljottsömn.) Mina volanginramade armar som hårt trycker knäskålarna mot brösten är uppsvullna, snabbfettade. Det är den sommaren jag började laborera med vikten, köttet. Hetsätning, det samtidiga skyddet och sprängningsförsöket.
Pannan lyfter sig ur bilden. Ett glänsande krackelerat hudfält. Mörkbruna fnasiga hudkvadrater omgivna av skär rå hud. Skoningslös bränna.
KRACK
ordet handlar...
Krack
ljuder inuti, söndrar, lossar inomhud, lossar ljudspår...
E
det är sommaren jag börjar knulla...
LERA
leva, levra, forma

... mot den gamla bilden av författaren som upphovsman och stiftare av lagar för ett fiktivt universum ställs en annan sort auktoritet: hon som författar i det pågående. Som i en mycket gammal betydelse av ordet författa: "Han såg drömmen och författade den" (som det heter i 1500-talsbibeln). Något finns drömlikt, ses och författas vidare.
...
"Så hänger allt samman, andas genom vartannat, lever genom varandra, byts oavlåtligt ut och är oavlåtligt åter tillbaka."

prima materia