Sammanhängd

Genomskriver förra årets anteckningar från Turkiet resorna.
Låter förgreningar växa.
Regenereringsstränglar
Navelskålen. Omphalos - knutpunkten mellan världar, mellan texter. Vårt första ärr.
Att läkning, helande sker via söndersliten, genomtuggad ärrvävnad.
via åter strömmandet
viaduktar mig

Tänker: Man menar att problem uppstår när den inre och yttre verkligheten inte samstämmer.

Tänker: Man har fel.
En gång var jag en samstämd. En asfaltering.
Nu är jag en skiktad.
Fortfarande asfalteringssamstämd med samtida betydelseristningar.
Tunt.

fetskiktningen är annanstämd
ett annat landskap
både yttre och inre

Stränglar
Ögat fångar titeln Sammanhang.
Birgitta Trotzig:

Hinnan borta, begreppen borta, att vara är några enkla tunga stenar
- det är ett särskilt landskap, ett under en värmebölja till hälften uttorkat vattendrag.
…
I stenvärlden nätvingens öga grönskiftande grönt, solen i svarta sjön, solen i svarta vattnet. Ögat grönt rosa blått, jättestor eller mikroskopiskt liten himlakropp - genom skimret genom det svarta den väldiga slutliga solen
…
- i drömmen går kvarnhjulet oavlåtligt, oavlåtligt. Död och liv talar nu till varandra, det är på gränsen, det är gränsen mellan läpparna och orden

sammanhängdandet kräver sina offer
ser Odins blinkande öga
i vitögat
det vätskväser: bailamos con la muerte