Jag har köpt två rosafärgade snippasmycken med vidhängande fredsmärken. (www.snippasmycket.se)
En del av intäkterna går till organisationen Kvinna till Kvinna. Jag har pimpat mina snippasmycken med två pärlor på sin givna plats. Häromdagen i lunchrummet på min arbetsplats frågade någon om smyckena. Berättade bakgrunden och att jag bär dem som en symbol för mitt dubbelmunniga välsignade klimakterie tillstånd, att kreativitetsflöde mellan de övre och undre läpparna äntligen fungerar. En av mina jämnåriga kollegor snipar (inte något snippande där inte...) med åtminstonde den övre munnen och säger:
Jag begriper inte vad det ska va bra för.
Arg - och sårad blir jag: Vi arbetar i ett metaforernas hus, bok efter bok sväller av liknelser, överförda betydelser... Lars Gyllenstens menstruerande hjärna när berättelsen rinner till etc... Alla manliga författare som använt kvinnokroppen som metafor, musa...
På våra hyllor finns dokumenterat den historiska kvinnokampen att få formell rösträtt och den pågående kampen om vad som röstas i samhället, vad som kan tänkas, sägas. Sårad av icke nyfikenheten och förundrad...
Jag lever i en betydelsestinn värld och vet att de berättelser vi lever i, inte enbart formas av "stora" tänkare, politiska beslut eller kapitalets rörelser... den värld vi lever i formas också av varje liten rörelse, varje liten handling eller icke-handling en enskild människa gör... att fråga efter betydelser, att ifrågasätta betydelser, att skapa betydelser i det mest vardagliga, är att vara en levande (förhoppningsvis också lekande)människa...
Att beklä sig, behänga sig med betydelser - alla mina smycken har en associations svärm av händanden, inläsningar, berättelser surrande runt sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar