Fotfästande ord i slipprig terräng.
Röjer och vadar i årtals anteckningsmassa, inga garantier för ordagrant. Jag har infiltrerat mig:
Hélène Cixous - att komma till skriften. Frukterna från Födelsens träd. Mina tänder " löpte" i vatten. Fiktionens träd - Ät inte av det! - Det är bara en dröm.
Jag stal. Först försiktigt, inte ens en dröm, inte ens en frukt men dess doft , en färg, en smärta som jag inte överlämnade till glömskan...
Obemärkt stjäl jag mig själv...
Dessa pärlor, dessa diamanter, dessa signifikanter som skapar tusen betydelser av en eld.
Smyckeskrinet... alla kvinnor har ett men ofta är det tomt. ofta har hon tappat nycklarna.
Kvinna är den som inte dödar någon i sig själv, den som ger sig sina liv.
Hon skriver för att genomskrida mannen.
Så snart du låter dig föras hinsides reglerna, men kroppen fylld av fruktanglädje, sprider sig orden, glesnar... betydelserna rinner ut, världen som belöper på skinnet exploderar. Medlöperiet får kramp.
Språkets voleuse.
Symbolens poemagogik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar